Endless Summer – Donna håller än


– Summer Is Still HOT!
Ja, så skulle man kunna säga i år…i dubbel bemärkelse.

Om du inte redan upptäckt Disco-Divan Donna Summers russin i hennes alla tårtor under den fantastiska karriären som sträckte sig mellan åren mellan 1874 0ch 2012, så är det dags att uppdatera dig här och nu.

Inga långrandiga fakta, det kan du få på annat håll. Bara de låtar som verklige visar på Miss Summers storhet inom både sång och hennes känsla för dramatik i sångerna, vilka ofta var komponerade i samarbete med Georgio Moroder och dennes parhäst Pete Belloto.

– Den allra första singelhiten “The Hostage” Lyssna HÄR!
– Största Discohiten, en odödlig floorfiller, “I Feel Love” (Patric Cowley remix)  Lyssna HÄR!
– Duetten med Barbara Streissan, “Enough Is Enough (No More Tears). Lyssna HÄR!
–  “I Don´t Wanna Get Hurt” prod av Stock/Aitken/Waterman. Lyssna HÄR!
– “Last Dance”, en riktig sista-låten-klassiker. Lyssna HÄR!
– Filmmusik: “Theme From The Deep”. Lyssna HÄR!
– McArthur Park Suite. Orkar du hela? Det är den värd. Lyssna HÄR!

Josephine Crawfoord – Discominnen

Josephine Crawfoord, programledare och panelmedlem i radioprogrammet “Dilemma”

Om vi börjar från allra första perioden i 15-års åldern, när man hade falskleg, gick jag på ett Disco som hette XL, nere vid Hornstull på Söder i Stockholm. Sedan blev det Subway, inne i Kulturhuset på Sergels Torg.

Sedan blev jag “Rejvare” under några år och hängde mycket i hangarer, i Slakthusområdet. Minns en klubb, “Deep In Bleep” som jag gillade skarpt.
Från den klassiska Discoeran, gillar jag Amii Stewart, speciellt hennes tolkning av den gamla Doors-låten “Light My Fire”, den är magisk.
Annars för att få upp mig på dansgolvet, fungerar det bra med någon av The Prodigy´s hits.

Mindre känd bakgrundshistorik om föregångarna till vad vi idag är vana att kalla Discothèque.


Under den tyska ockupationen av Frankrike, förbjöd nazisterna jazz och bebop musik.  Jitterbug dans förbjöds, då den ansågs vara dekadent amerikansk propaganda hos motståndsrörelsen, som ordnade dolda källarmöten, där denna musik spelades från skivor.
Dessa arrangemang kallades för discothèques, och endast en skivspelare användes. om man inte fått tag på en jukebox.
De som höll i dessa sammankomster kallades “Zazous” och i de underground discothèque som dök upp i nazityskland, drevs av antinazister kallade “Swing Kids”.

Den kvinnliga nattklubbsägaren Régine Zylberberg, startade  redan1953 koncept i sin klubb Regine´s, där jukeboxen ersattes av två skivspelare som hon själv skötte. Olikfärgade lampor gav  en ny stil åt känslan vid dansgolvet. Därmed introducerades spelsättet utan paus mellan låtarna.
Régine Zylberberg,

Whiskey à Go Go kan sägas ha varit det första discothèque-stylade nattklubbskonceptet med moderna mått mätt.

Under 50-talet var s.k. “Dancehalls” vanliga, där man dansade till levande musik. I oktober 1959, rapporterades det att en restaurang som byggt om till Dancehall, tröttnade på att betala orkestrarna höga arvoden, så de började med skivspelare istället.
Klaus Quinni, en  journalist som närvarade, tyckte att det behövdes lite mer drag, så han tog över spelningen och körde med samma stil mellan låtarna som radiopratare brukade använda.
Den första låten som sägs ha spelats där, var ” Ein Schiff wird kommen” av Lale Andersen. Klaus stil blev omedelbart populär och därifrån var han ställets Discjockey, en av de första som finns noterade. Som DJ Heinrich och organiserade sedan DJ´s som ett officiellt accepterat yrke.

När Scotch Club konceptet startade med den första klubben 1959 i Aachen, spred detta sig snabbt över hela den regionen. När det första filialen öppnade i USA, fanns redan 17 st i Aachen.
Svenske Torsten Hanberg startade en Scotch Club under sin studietid i Tyskland. Om detta kan du läsa mer i hans kapitel i boken Disco Night Fever, där han berättar hela sin och Leif Westlunds långa Disco-resa med bland annat Lord Nilsson och No 1.

I slutet av 50-talet, introducerade flera “Coffee Bars” i Soho sina eftermiddagsdanser. Mest känd var kanske Les Enfants Terribles , som låg på 93 Dean Street. Utan alkoholtillstånd och med en mycket ung publik, var de naturligtvis inte som de kommande stora discothèquen som senare kom.
I början av 60-talet öppnade Mark Birley ett discothèque, endast för medlemmar, med namnet Annabel´s vid Berkely Square i London.
1962 öpnnades Peppermint Lounge i New York och sägs vara det ställe som introducerade konceptet med go-go dansare.

Den Walesiska tjejen Sybil Christopher (Richard Burtons första fru) öppnade 1965 Club Arthur i New York.
Sybil Christopher

Detta discothèque blev mycket populärt och ett Club Arthur dök också upp på Klarabergsgatan i Stockholm något senare, där troligen sveriges första kvinnliga DJ, Solveig Adler stod bakom spakarna.

Detta var ett kort intro, som kan kasta lite ljus över “stenåldens” klubbverksamhet och därmed ge en ingång till det du kan läsa i den kommande boken Disco Night Fever, som släpps i slutet av oktober i år..

 

 

Soul Train Cruise 18 – En dansant och våt kryssning där de flesta hade en vit upplevelse


Soul, vin och lite vatten var sjöklara omständigheter som inramade en perfekt och ljummen eftermiddag när Soul Train-kryssningen nr 18 drog igång på akterdäck av Birka Paradise.

Därifrån och 22 snabba timmar framåt, var det dansgolven som styrde närvaron med assistans av de sedvanliga Discjockeyna René DisteliHedemyr, Anders Muller och gästryttare. Dessutom hjälpte fotogury Lelle till att förhöja stämningen med sitt aktiva plåteri.
Energin fylldes på med utsökt middag i matsalen, där vi kab anbefalla oxfilén och rödingen, rill en förrätt av handskalade räkor.
Gästerna (inklusive Dan Ekborg) trivdes bättre än fiskarna i Östersjön (utan tvivel) och tyvärr försvann tiden alldeles för fort. Vi lyfter våra vita dansluvor och d:o glas: Soul och tack för den här gången!
Foto: Peter Ortvik, motivscout: Marie Johansson.


När Michael Jacksons “Beat It” blev till Weird Al´s “Eat It”


När Michael Jackson släppte sitt album “Thriller” 1982, var ju en av de ledande låtarna “Beat It” Det dröjde dock inte så länge innan “galningen# Weird Al Yankowic gjorde slag i saken och gjorde en mycket speciell hyllning till Jackos platta,

Inte nog med att han gjorde om låten “Beat It” till “Eat It”, hans omslag, som du ser här nedan, är ju till förväxling likt originalet. På albumet finns även andra kända hits från samma tidsperiod med.
Se videon från “Eat It” HÄR!

Här kan du se videon “Fat”: HÄR!

Mästerdesigner Lars Wallins bästa Discominnen


Jag träffade Lars Wallin i minglet under Rockbjörnen. Han berättar själv:

Jag kan till och börja med säga att jag gillar hela den klassiaka Discoperioden. De allra första upplevelserna var på skoldiscona i Hökåsenskolan , utanför Västerås. Det “riktiga” Discot jag ofta besökte, var Bankiren, även det i Västerås. Nu talar vi tidigt 80-tal.
När Boney M dök upp , blev jag helt tagen av deras sound, hade alla deras skivor.  Även Amii Stewart med “Knock On Wood”, var en stor dansfavorit.
Många år senare är jag kommit till Stockholm, fick jag vara med på en TV3-produktion  och dansa bakom Boney M. Hur kul som helst.
Under mina resor ha jag , i nostalgins tecken, besökt bl.a. Palace Disco  i New York. Det var en speciell Discokväll, där DJ Junior spelade så grym musik…att man bara inte kunde lämna dansgolvet.

Aretha Franklin – Queen Of Soul – R.I.P.


Nu har Aretha Franklin gått över till den andra sidan vid en ålder av 76 år. Må hon vila i frid. Denna gudomliga artist har med sin unika och himmelska röst berikat musikvärlden med sina odödliga låtar. Här är några du bara måste lyssna till:
– Think.  Lyssna HÄR!
– Chain Of Fools. Lyssna HÄR!
-R.E.S.P.E.C.T. Lyssna HÄR!
– Ain+t No Way (min egen absoluta favorit). Lyssna HÄR!

“Bobban” var en inkörsport för många danssugna tonåringar


När vi gick igenom texten till boken, visade det sig vara ett Stockholmsdisco som hade flest gemensamma nämnare gällande “Vilket Disco började du gå på..?”

Det var Bobbadilla, som ju först låg i Gamla Stan men senare flyttade till Kolingsborg vid Slussen. Som man brukar säga: #Tänk om dessa väggar kunde tala…”
Bobbadilla dyker upp på åtskilliga ställen i boken.

Galaxy – En klassiker med många namn genom åren

Jag hade en fundering över de olika namn som Discot på lilla ön Strömsborg mellan Gamla Stan och Tegelbacken i Stockholm haft genom åren. Som en skänk från ovan tog radio P4 Stockholm upp ämnet och idag fick jag ett meddelande från Mårten på stationen:

– Halloj Peter! Kul med bilden. Nu har jag kollat upp namnen. Rent historiskt hette Strömsborg först Stenskär. Sedan under Discotiden hette krogarna Trianon, Ile de France och Adam & Mari. Först därefter kom Galaxy och sedan åter igen namnet Strömsborg.