Nya gamla klipp från Jan Rendle – Discon Du Gömt…

I boken Disco Night Fever dyker klubbentreprenören Jan Rendle upp på flera ställen i olika kapitel.
han stod bakom en serie lyckade Discon, som Shazam, Balders Hage, Rosamunda, Randolf, Fonteinebleu, Taurus med flera.
Jag har under tiden med bokarbetet, hunnit bli en mycket god vän och titt som tätt kommer han med nya minnen från klubbarna och de som jobbade med honom där.

Janne Rendle, i slutet av 60-talet, när han även designade egna kollektioner av skjortor och skinnkläder, som han sålde i sin boutique ”Papegojan” på regeringsgatan.  I boken finns många bilder under kapitlet ”Discomodet”.

Låt oss inleda med en korrigering. I boken tillskrivs en annan klubbentreprenör att ha drivit Discotheque Yellow Finger, vilket är felaktigt. Det var Jan Rendle som med hjälp av restaurangägaren Pepino, var den som skall tillskrivas detta. Rätt skall vara rätt!


Ovan, på Yellow Finger, ett riktigt Discoparty med radioanknytning. Här smygfångades Jan Rendle under en dans med Kersti Adams-Ray.

Så, då kan vi gå vidare och titta på de tidningsklipp som jag fick av Jan Rendle under Påskveckan.


Janne har aldrig gillat att själv stå i rampljuset. Här är en bild som är ett undantag från den regeln.

En klubb som Jan drog igång inne på restaurang Lille Köbenhavn, mitt emot NK på Hamngatan, var sommarklubben ”Papegojan”, alltså samma namn som hans klädbutik bar.

Opopoppa och dess gästartister ramlade allt som oftast in efter sändningen på sommarklubben Papegojan (och även på Shazam). Se även förstoringen nedan.

Storstjärnor som George Best kunde ofta ses inne på ”Gojan”.

Premiärinvigning av Boutique Papegojan, där Janne slagit sig ihop med sin gode vän Ola Håkansson, sångare och frontman i popgruppen Ola & The Janglers. Bland de shoppande kunde man se ABBA och andra celebriteter.

Lokaliteterna innehöll även frisör och rakstuga.

1968 hade filmen ”Bonnie & Clyde” premiär och på Jannes Disco Shazam vid St Eriksterassen, avhölls en temamaskerad, där man korade Sveriges Bonnie & Clyde. Vilka som vann, kan du se i boken.


Stor Disco-klubbtest, värd att notera…


På Södermalm öppnades ”Happy Days”, en Discopub, där bland annat Claes ”Clabbe” af Geijerstam och Björn Skifs hjälpte till bakom disken under premiärkvällen. Go-Go-prinsessan Efva Attling var också på plats med sin kollega Tord Axbom.

Krogkriget…fanns det?

Jan inklämd mellan Efva Attling och Mariette Sulin men ser inte så ledsen ut för det…


På Shazam: Bengt Palmers får en lektion i Go-Go dans av Efva Attlings kollega Anabel Rice.


Spritspionerna var på hugget och många Discom förlorade sina rättigheter på grund av vansinniga och svårefterlevda regler. Lord Nilsson var ett ställe som trots lång kamp mot myndighetsövergrepp, till slut tvingades slå igen. Andra som fick problem var Shazam och Alexandra´s.

Igår: Smygpremiär för filmen STUDIO 54 – The Documentary

Igår kväll hade vi nöjet att bli inbjudna av vår gode vän Stefan Bori´c till den smygpremiär han fått två extra biljetter till fån AMEX.
Dokumentären om Studio 54 lämnar inget övrigt att önska. Man får sig till livs hela historien om grundarna Steve Rebell och Ian Schrager och hur de byggde upp ett succéimperium, som de sedan själva raserade genom…ja det får du själv se i filmen… för det gör du väl?
Här kommer några relevanta bilder, både från evenemanget och från Studio 54´s storhetstid (credit Getty Images).

PS I min bok berättar jag själv om mitt besök på Studio 54 vid Halloween -78.
Där finns även bilder från den lilla kamera jag lyckades smuggla in…

Filmpostern på biograf Skandia.

På plats var även Haide Westring, tidigare dörrvaktsikon på Café Opera mellan åren 1982 och -94.

Den här tjejen blev glad efter att ha vunnit ett signerat ex av boken Disco Night Fever, då hon råkat välja plats 54 i salongen. Tänk vad vi är påhittiga…”Ti-hii…”

Studio 54´s grundare och ägare, Ian och Steve.


Diana Ross dansar loss.

Studio 54, nyår 1979.

Queen Of Clubs – Tävling för tjejer med Club Dance & Looks

Som de minnesgoda kanske kommer ihåg, hette den allra första riktiga hitlåten i Sverige med KC & The Sunshine Band ”Queen Of Clubs”.

20 år senare, startade några austriensare en internationell kombinerad modell- och club dance-tävling för tjejer. den döptes (nästan naturligt) till just ”Queen Of Clubs”  och vinnarens titel kom att bli ”QC GIRL”.
Tjejerna skapade själva sin musik med hjälp av sina ”national Directors! (alltså jag för Sverige i detta fall). Även deras outfits preparerades på hemmaplan och visade ofta på stor fantasi och glamourös Discokänsla.

Jag var Skandinavienansvarig under ett par år och Sverige fick faktiskt en ”Runner-Up” 1998 genom Stockholmstjejen Sandra Nilsson, som representerade Disco Heaven, som låg i Palladiumbyggnaden på Kungsgatan, alltså nuvarande Casinot.
Här nedan ser du några bilder jag plåtade på plats i Penang, på det fantastiska Discot VOR (Vision Or Reality), samt några bilder ur Finalprogrammet.

Klippt ur Finalprogrammet, där alla deltagarna presenterades.

Top 6 Finalisterna med Sandra i mitten.

Sandra till vänster i bild kom på Silverplats. Arrangören berättade senare på kvällen för mig att den enda orsaken att hon inte vann, var att hon var yngst och de inte trodde att hon skulle klara av en Världsturné efteråt, något som vinnaren måste genomföra…

Hemma i Stockholm fick jag besök av Nikki Visser, den Australiensiska deltagaren som vunnit finalen året innan.Vi tog henne och organisatören på en båtutflykt under Stockholms broar, vilket uppskattades.

Jag har ingen kontakt längre med konceptet, så ingen aning om det fortfarande existerar.

Josephine Crawfoord – Discominnen

Josephine Crawfoord, programledare och panelmedlem i radioprogrammet ”Dilemma”

Om vi börjar från allra första perioden i 15-års åldern, när man hade falskleg, gick jag på ett Disco som hette XL, nere vid Hornstull på Söder i Stockholm. Sedan blev det Subway, inne i Kulturhuset på Sergels Torg.

Sedan blev jag ”Rejvare” under några år och hängde mycket i hangarer, i Slakthusområdet. Minns en klubb, ”Deep In Bleep” som jag gillade skarpt.
Från den klassiska Discoeran, gillar jag Amii Stewart, speciellt hennes tolkning av den gamla Doors-låten ”Light My Fire”, den är magisk.
Annars för att få upp mig på dansgolvet, fungerar det bra med någon av The Prodigy´s hits.

Mindre känd bakgrundshistorik om föregångarna till vad vi idag är vana att kalla Discothèque.


Under den tyska ockupationen av Frankrike, förbjöd nazisterna jazz och bebop musik.  Jitterbug dans förbjöds, då den ansågs vara dekadent amerikansk propaganda hos motståndsrörelsen, som ordnade dolda källarmöten, där denna musik spelades från skivor.
Dessa arrangemang kallades för discothèques, och endast en skivspelare användes. om man inte fått tag på en jukebox.
De som höll i dessa sammankomster kallades ”Zazous” och i de underground discothèque som dök upp i nazityskland, drevs av antinazister kallade ”Swing Kids”.

Den kvinnliga nattklubbsägaren Régine Zylberberg, startade  redan1953 koncept i sin klubb Regine´s, där jukeboxen ersattes av två skivspelare som hon själv skötte. Olikfärgade lampor gav  en ny stil åt känslan vid dansgolvet. Därmed introducerades spelsättet utan paus mellan låtarna.
Régine Zylberberg,

Whiskey à Go Go kan sägas ha varit det första discothèque-stylade nattklubbskonceptet med moderna mått mätt.

Under 50-talet var s.k. ”Dancehalls” vanliga, där man dansade till levande musik. I oktober 1959, rapporterades det att en restaurang som byggt om till Dancehall, tröttnade på att betala orkestrarna höga arvoden, så de började med skivspelare istället.
Klaus Quinni, en  journalist som närvarade, tyckte att det behövdes lite mer drag, så han tog över spelningen och körde med samma stil mellan låtarna som radiopratare brukade använda.
Den första låten som sägs ha spelats där, var ” Ein Schiff wird kommen” av Lale Andersen. Klaus stil blev omedelbart populär och därifrån var han ställets Discjockey, en av de första som finns noterade. Som DJ Heinrich och organiserade sedan DJ´s som ett officiellt accepterat yrke.

När Scotch Club konceptet startade med den första klubben 1959 i Aachen, spred detta sig snabbt över hela den regionen. När det första filialen öppnade i USA, fanns redan 17 st i Aachen.
Svenske Torsten Hanberg startade en Scotch Club under sin studietid i Tyskland. Om detta kan du läsa mer i hans kapitel i boken Disco Night Fever, där han berättar hela sin och Leif Westlunds långa Disco-resa med bland annat Lord Nilsson och No 1.

I slutet av 50-talet, introducerade flera ”Coffee Bars” i Soho sina eftermiddagsdanser. Mest känd var kanske Les Enfants Terribles , som låg på 93 Dean Street. Utan alkoholtillstånd och med en mycket ung publik, var de naturligtvis inte som de kommande stora discothèquen som senare kom.
I början av 60-talet öppnade Mark Birley ett discothèque, endast för medlemmar, med namnet Annabel´s vid Berkely Square i London.
1962 öpnnades Peppermint Lounge i New York och sägs vara det ställe som introducerade konceptet med go-go dansare.

Den Walesiska tjejen Sybil Christopher (Richard Burtons första fru) öppnade 1965 Club Arthur i New York.
Sybil Christopher

Detta discothèque blev mycket populärt och ett Club Arthur dök också upp på Klarabergsgatan i Stockholm något senare, där troligen sveriges första kvinnliga DJ, Solveig Adler stod bakom spakarna.

Detta var ett kort intro, som kan kasta lite ljus över ”stenåldens” klubbverksamhet och därmed ge en ingång till det du kan läsa i den kommande boken Disco Night Fever, som släpps i slutet av oktober i år..

 

 

Soul Train Cruise 18 – En dansant och våt kryssning där de flesta hade en vit upplevelse


Soul, vin och lite vatten var sjöklara omständigheter som inramade en perfekt och ljummen eftermiddag när Soul Train-kryssningen nr 18 drog igång på akterdäck av Birka Paradise.

Därifrån och 22 snabba timmar framåt, var det dansgolven som styrde närvaron med assistans av de sedvanliga Discjockeyna René DisteliHedemyr, Anders Muller och gästryttare. Dessutom hjälpte fotogury Lelle till att förhöja stämningen med sitt aktiva plåteri.
Energin fylldes på med utsökt middag i matsalen, där vi kab anbefalla oxfilén och rödingen, rill en förrätt av handskalade räkor.
Gästerna (inklusive Dan Ekborg) trivdes bättre än fiskarna i Östersjön (utan tvivel) och tyvärr försvann tiden alldeles för fort. Vi lyfter våra vita dansluvor och d:o glas: Soul och tack för den här gången!
Foto: Peter Ortvik, motivscout: Marie Johansson.


”Bobban” var en inkörsport för många danssugna tonåringar


När vi gick igenom texten till boken, visade det sig vara ett Stockholmsdisco som hade flest gemensamma nämnare gällande ”Vilket Disco började du gå på..?”

Det var Bobbadilla, som ju först låg i Gamla Stan men senare flyttade till Kolingsborg vid Slussen. Som man brukar säga: #Tänk om dessa väggar kunde tala…”
Bobbadilla dyker upp på åtskilliga ställen i boken.

Galaxy – En klassiker med många namn genom åren

Jag hade en fundering över de olika namn som Discot på lilla ön Strömsborg mellan Gamla Stan och Tegelbacken i Stockholm haft genom åren. Som en skänk från ovan tog radio P4 Stockholm upp ämnet och idag fick jag ett meddelande från Mårten på stationen:

– Halloj Peter! Kul med bilden. Nu har jag kollat upp namnen. Rent historiskt hette Strömsborg först Stenskär. Sedan under Discotiden hette krogarna Trianon, Ile de France och Adam & Mari. Först därefter kom Galaxy och sedan åter igen namnet Strömsborg.

Det Glada och Galna 80-talet ombord Patrica Nightclub & Disco

Jag jobbade som PR-koordinator och klubbansvarig på heltid mellan 1986-1991 för Patricia, Nattklubbs-, restaurang- och Discopartybåten som då låg vid Slussen. Allt kunde hända där…och gjorde det också..
Här är några sköna individer ur personalen och ett antal stammisar. Jag var då sponsrad av Polaroid, fick en Polaroidkamera och obegränsat med filmförpackningar, för att kunna vara först på banan att dela ut bilder direkt till gästerna. Snacka om ”Instant Mingel”…
(Klippte bort ramarna på de flesta bilderna, hade kluddat för mycket på dem.)