Igår: Smygpremiär för filmen STUDIO 54 – The Documentary

Igår kväll hade vi nöjet att bli inbjudna av vår gode vän Stefan Bori´c till den smygpremiär han fått två extra biljetter till fån AMEX.
Dokumentären om Studio 54 lämnar inget övrigt att önska. Man får sig till livs hela historien om grundarna Steve Rebell och Ian Schrager och hur de byggde upp ett succéimperium, som de sedan själva raserade genom…ja det får du själv se i filmen… för det gör du väl?
Här kommer några relevanta bilder, både från evenemanget och från Studio 54´s storhetstid (credit Getty Images).

PS I min bok berättar jag själv om mitt besök på Studio 54 vid Halloween -78.
Där finns även bilder från den lilla kamera jag lyckades smuggla in…

Filmpostern på biograf Skandia.

På plats var även Haide Westring, tidigare dörrvaktsikon på Café Opera mellan åren 1982 och -94.

Den här tjejen blev glad efter att ha vunnit ett signerat ex av boken Disco Night Fever, då hon råkat välja plats 54 i salongen. Tänk vad vi är påhittiga…”Ti-hii…”

Studio 54´s grundare och ägare, Ian och Steve.


Diana Ross dansar loss.

Studio 54, nyår 1979.

Slöbläddrade i vinylhyllan och fann…

Stod nyss och slöbläddrade i skivhyllan och råkade på den här gamla 80-talssamlingen..

Modern Talking, C.C. Catch, Falco och gamle Smokiesångaren Chris Norman bland andra.

Bara att veva igång vinylspelare, lyssna i de rena Klipsch-högtalarna och njuta,
Vinylen är på väg tillbala… den doftar gott! Rock Me Amadeus!!!

När Discofabriken tittade bakåt för att skapa nytt

När man inom Discofabriken började tappa inspirationen på att få fram nya låtar, vände man i stället blicken bakåt, mot det tidigare 1900-talet.

man Discofirerade gamla Rag-time låtar och kikade även på de hits som glorifierade USA under och strax efter 2:a världskriget. Detta gjorde att swing- och bugg-danser dök upp på våra Discon..där de yviga dansparen ofta massakrerade sina dansgolvsgrannar i sin iver att visa upp sina kunskaper.
Här kan du se några sådana exempel:


Bette Midler slog igenom med covers på två riktigt gamla klassiker,
”Boogie-Woogie Bugle Boy” och ”In The Mood”.
In The Mood, lyssna HÄR!
Boogie Woogie Bugle Boy, lyssna HÄR!


Här ett anonymt studio-hopplockband som gick ända tillbaka till låtar som
”Alexander Rag RimeBand”-varianter. Inget att yvas över eller att minnas…


Phylicia Allen körde len del med Josephine Baker-styling men hade en så pass bra röst att hon även skulle stått sig väl utan tributelåtar som ”Josephine Superstar”. Hennes Discomedley med bl.a. ”Two Loves have I” håller än.
Lyssna på Pjylicia Allen HÄR!


Rita Jean Bodines LP-omslag är riktigt coolt. Hennes råa röst smälter samman nu-och då till ett klart vasst album, värt att lyssna på även idag.
Lysssna på hennes version av funkiga ”Lickin´Stick” från 1974 HÄR!


Läs texten mere till vänster på omslaget…den säger det mesta…

Avslutningsvis, ytterligare en hyllning till den fantastiska Bette Midler, här med sitt debutalbum, ”The Divine Miss M”som innehöll klassiker som ”Leader Of The Pack”, Delta Dawn” och ”Friends”.

När Michael Jackson fick feeling, snodde han lite ”Soul Makossa”

På några av Michael Jacksons låtar, kan man höra hur han helt plötsligt och till synes omtiverat drar igång och sjunger ”Mama ku mama sa, mama ma ku sa…”. Var fick han detta ifrån mån tro`?

Jo, med all säkerhet från gruppen Afriques dans-hit från 1973, med just titeln ”Soul Makossa”.
Visserligen hade Manu Dibango gjort en låt med samma titel säsongen innan men den hade vare sig dansbeat eller bra tryck, så jag satsar mina pengar på Afriques låt.
Du kan förresten höra den HÄR!

Paul Jabara – Den ”okände” Discohjälten

Paul Jabara dog redan 1992, endast 44 år ung. Om du inte hört talas om honom alls, kanske du i varje fall känner igen Donna Summers hit ”Last Dance från filmen ”Thank God It´s Friday”, som Paul skrev åt henne.
Han var även co-writer till The Weather Girls episka ”It´s Raining Men”.

Han släppte tre album, som naturligtvis alla finns i min skivhylla-
På det första, ”Shut Out”, finns ett härligt Disco-medley, ”Shut Out)Heaven Is A Disco”, där han, efter att ha blivit nobbad i dörren på Discot, åker hem och lyssnar på Donna Summer, som i låten svarar och tröstar honom. En kul och annorlunda twist på hir man involverar sina kända vänner…

Det är på album nummer vå, ”Keeping Time”, som hans Donna Summer-hit  ”Last Dance” med egen sång.

Det tredje albumet, ”The Third Album”, har en A-sida där tre låtar bildar en slags story. Från ”Disco Wedding” via ”Honey Moon” till ”Disco Divorce”, avhandlas ett äktenskap på 20 minuter.

På den andra sidan finns bland annat ”Never Loose Your Sense Of Humor”, i vilken Donna Summer gör ytterligare ett vokalt inhopp.

Här nedan kan du lyssna på några av låtarna:
Paul & Donna Summr: Lyssna HÄR!
Honeymoon (in Puerto Rico), lyssna HÄR!
Shut Out, Lyssna HÄR!

Odiskutabel Saning: Undisputed Truth ytterligare ett genidrag från Whitfield

Det tål att nämnas igen: Gruppen som lyftes av Norman Whitfield, The Undisputed Truth, knöt ihop en danshitsäck fylld med godsaker. Jag har självklart sparat deras fem album jag vårdat ömt genom åren.

Här är ett par spår du inte kan vara utan, lyssna och njut!

Law Of The Land, lyssna HÄR

Ungena Za Ulimwengu (Unite The World) Friendship Train, (lyssna sittande) HÄR

SAMSUNG CSC

 

 

Endless Summer – Donna håller än


– Summer Is Still HOT!
Ja, så skulle man kunna säga i år…i dubbel bemärkelse.

Om du inte redan upptäckt Disco-Divan Donna Summers russin i hennes alla tårtor under den fantastiska karriären som sträckte sig mellan åren mellan 1874 0ch 2012, så är det dags att uppdatera dig här och nu.

Inga långrandiga fakta, det kan du få på annat håll. Bara de låtar som verklige visar på Miss Summers storhet inom både sång och hennes känsla för dramatik i sångerna, vilka ofta var komponerade i samarbete med Georgio Moroder och dennes parhäst Pete Belloto.

– Den allra första singelhiten ”The Hostage” Lyssna HÄR!
– Största Discohiten, en odödlig floorfiller, ”I Feel Love” (Patric Cowley remix)  Lyssna HÄR!
– Duetten med Barbara Streissan, ”Enough Is Enough (No More Tears). Lyssna HÄR!
–  ”I Don´t Wanna Get Hurt” prod av Stock/Aitken/Waterman. Lyssna HÄR!
– ”Last Dance”, en riktig sista-låten-klassiker. Lyssna HÄR!
– Filmmusik: ”Theme From The Deep”. Lyssna HÄR!
– McArthur Park Suite. Orkar du hela? Det är den värd. Lyssna HÄR!

Josephine Crawfoord – Discominnen

Josephine Crawfoord, programledare och panelmedlem i radioprogrammet ”Dilemma”

Om vi börjar från allra första perioden i 15-års åldern, när man hade falskleg, gick jag på ett Disco som hette XL, nere vid Hornstull på Söder i Stockholm. Sedan blev det Subway, inne i Kulturhuset på Sergels Torg.

Sedan blev jag ”Rejvare” under några år och hängde mycket i hangarer, i Slakthusområdet. Minns en klubb, ”Deep In Bleep” som jag gillade skarpt.
Från den klassiska Discoeran, gillar jag Amii Stewart, speciellt hennes tolkning av den gamla Doors-låten ”Light My Fire”, den är magisk.
Annars för att få upp mig på dansgolvet, fungerar det bra med någon av The Prodigy´s hits.

När Michael Jacksons ”Beat It” blev till Weird Al´s ”Eat It”


När Michael Jackson släppte sitt album ”Thriller” 1982, var ju en av de ledande låtarna ”Beat It” Det dröjde dock inte så länge innan ”galningen# Weird Al Yankowic gjorde slag i saken och gjorde en mycket speciell hyllning till Jackos platta,

Inte nog med att han gjorde om låten ”Beat It” till ”Eat It”, hans omslag, som du ser här nedan, är ju till förväxling likt originalet. På albumet finns även andra kända hits från samma tidsperiod med.
Se videon från ”Eat It” HÄR!

Här kan du se videon ”Fat”: HÄR!

Mästerdesigner Lars Wallins bästa Discominnen


Jag träffade Lars Wallin i minglet under Rockbjörnen. Han berättar själv:

Jag kan till och börja med säga att jag gillar hela den klassiaka Discoperioden. De allra första upplevelserna var på skoldiscona i Hökåsenskolan , utanför Västerås. Det ”riktiga” Discot jag ofta besökte, var Bankiren, även det i Västerås. Nu talar vi tidigt 80-tal.
När Boney M dök upp , blev jag helt tagen av deras sound, hade alla deras skivor.  Även Amii Stewart med ”Knock On Wood”, var en stor dansfavorit.
Många år senare är jag kommit till Stockholm, fick jag vara med på en TV3-produktion  och dansa bakom Boney M. Hur kul som helst.
Under mina resor ha jag , i nostalgins tecken, besökt bl.a. Palace Disco  i New York. Det var en speciell Discokväll, där DJ Junior spelade så grym musik…att man bara inte kunde lämna dansgolvet.