I veckan som gått fick jag äntligen en återkoppling från Sanny X, som naturligtvis har ett eget kapitel i min bok. Eftersom Sanny nästan aldrig är i Sverige, hade jag skickat med hans kusins son en bok ned till Grekland, där Sanny sitter och producerar ny dansmusik. På bilden ovan ser du Sanny med boken i sin studio.

När Corona-dimman lättat, är hans planer att ta sig till London och tillsammans med Paul Dakeyne, presentera Yu2opia, ett nytt concept där en ny typ av DJ mix-teknik kommer att presenteras och även ny typ av club-musik. Den som väntar på något gott…

Vill du se mer av vad Sanny gör nu, klicka in dig HÄR, så får du ett litet smakprov.
Följ gärna hans musikäventyr på Facebook HÄR!

För dig som, precis som jag, är Disconostalgiker, så kommer här ett par bilder som gör att du känner dig på banan.

Slutligen, en svansviftning från Sanny och hans bodyguard…

Bilden ovan: Discoguy med två av sina dyrgripar, En av Tom Moulton signerad platta och Orlando Riva Sound med ”Body To Body Boogie”.

DISCO GUY

Visst blev jag extremt nyfiken när det dyker upp en kille med webnamnet ”Discoguy” och som dessutom har två hemsidor med namnen
http://www.disco-disco.com  och http://www.discoguy.se.
naturligtvis finns han även på Facebook under Discoguy Disco-Disco

Fast egentligen är det mest rättvist att låta honom själv berätta, så här får du ordet, Claes ”Discoguy” Breitholtz Widlund:

-Den allra första låten som fick mig att börja ”ticka igång” på Discomusik, var ”Lady Bump” med Penny McLean. Året var 1976 och jag var då bara 9 år ung.
Disco blev min ”första kärlek” och sedan rullade det bara på. Det tar liksom aldrig slut, jag hittar ”nya” låtar som jag aldrig hört förut och olika fascinerande detaljer i soundens uppbyggnad. Just att Discon är upplyftande, glad och mer positiv än många andra genres, passar mitt kynne.

Efter några fler år på nacken, lyssnade jag även på radio, spelade in kassettband med favoritmusiken och när större veckopeng… och egna pengar tillät, fick jag råd att köpa fler och fler skivor. Sedan började min omgivning att kommentera att min samling var rätt bra, så de undrade om jag kunde spela på olika tillställningar.

Den första ”riktiga” spelningen jag minns, var när jag tillbringade en sommar nere i Torekov, Skåne. Där fanns en Folkpark, Strandparken. Båtklubben hade fest men den bokade Discjockeyn dök aldrig upp. Jag var samtidigt kompis med Jonas Åkerlund, som bodde i huset bredvid mig och Jonas tyckte att vi två tillsammans hade tillräckligt med plattor för att klara av uppdraget. Jag hade naturligtvis de flesta skivorna hemma i Stockholm men hade ändå köpt så pass mycket under sommaren, att det nog skulle räcka.
Samma Folkpark hade även live-artister då och då. Jag mins väl Steve Kekana med sin hit ”Raising My Family”.

Tillbaka i Stockholm, fanns det i början av 80-talet en rullskridsko klubb, Marbles Club, som arrangerade ett rullskridsko-disco ute på Djurgården, där jag spelade alldeles utanför Skansens Bergbana. Jag fortsatte utöka spelningarna med privata fester och liknande arrangemang, dock inte så mycket på klubbar.
Har även varit i Göteborg några gånger och spelat på lördagsklubben Club Beat, som ligger i Nefertiti, nära Universitetsområdet. Där blandas Disco och Funk till en skön dansmix.

I och med att jag samlat och sökt låtar och plattor under många år, är det speciellt kul att under en spelning kunna plocka in sådana låtar som jag vet fungerar perfekt på dansgolvet men som ändå inte tillhör de mest kända ”standard-discolåtarna”, låtar som jag tydligt ser och hör att folk kommer på sig att de hört någon gång, men inte vet vad de heter.
Ett par sådana låtar är ”Odyssey pt 2” med Johnny Harris och ”The Break” med Kat Mandu.

Några personliga favoriter: Orlando Riva Sound med ”Body To Body Boogie” och även Love Unlimited Orchestra (Barry Whites sidoprojekt) med ”High Steppin’ Hip Dressin’ Fella (You Got It Together)”, samt Ashford & Simpson med ”Bourgié Bourgié” (även inspelad av Gladys Knight, John Davis m.fl.)

Nu med den digitala tekniken, är det kul att, när tid finnes, kunna leka lite med befintliga låtar och mixa om dem som jag vill ha dem. Just nu lattjar jag lite med Karen Youngs Disco-smash ”Hot Shot”. Får se vad det blir…

Många undrar naturligtvis hur jag fick namnet ”Discoguy” ute på banan.
Det hela kom sig av att när jag en gång i forntiden skulle skapa min hemsida, då fanns det något som hette ”PASSAGEN”, som hade ett forum där man kunde skapa websidor. Detta var runt 1996/97. Man var dock begränsad till max 8 bokstäver. Jag ville egentligen döpa sidan till ”Disco-Inferno” men det blev ju för långt. Till slut valde jag Discoguy och har levt med det sedan dess.

Även web-sidan har levt sedan dess. Initialt var den bara skapad för att jag ville lära mig lite html kod för att se hur det funkade, därifrån har den bara växt över tiden. Jag skrev enkelt om Disco och lite favoritlåtar, sedan fick jag tag i Mel Cheren som ägde West End Records och gjorde en mindre intervju med honom, följt av en av hans gamla artister – Taana Gardner och sedan rullade det bara på så listan är nu lång med artister, DJ’s/remixers, skivbolags ägare och andra som jag intervjuat genom åren. Artister som; Gloria Gaynor, Loleatta Holloway, Jocelyn Brown, Anita Ward, Linda Clifford, Meco, Peter Brown, Candi Staton, Dimitri From Paris, Frankie Knuckles med flera. Jag var även först att intervjua Tom Moulton för webben och har varit hemma i hans lägenhet och varit med när han mixat om låtar.

Tack vare min hemsida så fick jag även frågan om jag kunde skriva en introduktion till boken DISCO av Disco Patrick & Patrick Vogt. En tung, tjock bok som visar massor av klassiska Disco skivomslag.

Ett exempel på den höga bildkvaliteten i boken.
Jag fick själv äran att skriva förordet till boken:
Låt mig då bara avsluta med tipset att gå in på länken HÄR:
så får du en riktig genomkörare i den spellista med ett blandat, inte alltid så välkänt men dansant innehåll, så får du höra en bråkdel av min skivhylla innehåller.
Tack för mig!

Jag träffade Lars Wallin i minglet under Rockbjörnen. Han berättar själv:

– Jag kan till och börja med säga att jag gillar hela den klassiaka Discoperioden. De allra första upplevelserna var på skoldiscona i Hökåsenskolan , utanför Västerås. Det ”riktiga” Discot jag ofta besökte, var Bankiren, även det i Västerås. Nu talar vi tidigt 80-tal.
När Boney M dök upp , blev jag helt tagen av deras sound, hade alla deras skivor.  Även Amii Stewart med ”Knock On Wood”, var en stor dansfavorit.
Många år senare är jag kommit till Stockholm, fick jag vara med på en TV3-produktion  och dansa bakom Boney M. Hur kul som helst.
Under mina resor ha jag , i nostalgins tecken, besökt bl.a. Palace Disco  i New York. Det var en speciell Discokväll, där DJ Junior spelade så grym musik…att man bara inte kunde lämna dansgolvet.