En Rockare I Discoförklädnad

Under en period på 70-talet, skulle alla artister, oavsett genre, paketeras i ”Discopresentpapper”. Det mest pinsamma var nog Roy Orbison med albumet ”Laminar Flow”, som vi snabbt glömmer.

En svensk rockare som vi ser här nedan, fick även han en mindre smickrande Disco-garderob…och visst vill vi hellre minnas honom i mer rock & roll-betonade outfits?

Vem det är? Jo, Jerry Williams…
(R.I.P.)

Claes ”Discoguy” Breitholtz Widlund – Han Borde Ha Varit Med I Boken


Bilden ovan: Discoguy med två av sina dyrgripar, En av Tom Moulton signerad platta och Orlando Riva Sound med ”Body To Body Boogie”.

DISCO GUY

Visst blev jag extremt nyfiken när det dyker upp en kille med webnamnet ”Discoguy” och som dessutom har två hemsidor med namnen
http://www.disco-disco.com  och http://www.discoguy.se.
naturligtvis finns han även på Facebook under Discoguy Disco-Disco

Fast egentligen är det mest rättvist att låta honom själv berätta, så här får du ordet, Claes ”Discoguy” Breitholtz Widlund:

-Den allra första låten som fick mig att börja ”ticka igång” på Discomusik, var ”Lady Bump” med Penny McLean. Året var 1976 och jag var då bara 9 år ung.
Disco blev min ”första kärlek” och sedan rullade det bara på. Det tar liksom aldrig slut, jag hittar ”nya” låtar som jag aldrig hört förut och olika fascinerande detaljer i soundens uppbyggnad. Just att Discon är upplyftande, glad och mer positiv än många andra genres, passar mitt kynne.

Efter några fler år på nacken, lyssnade jag även på radio, spelade in kassettband med favoritmusiken och när större veckopeng… och egna pengar tillät, fick jag råd att köpa fler och fler skivor. Sedan började min omgivning att kommentera att min samling var rätt bra, så de undrade om jag kunde spela på olika tillställningar.

Den första ”riktiga” spelningen jag minns, var när jag tillbringade en sommar nere i Torekov, Skåne. Där fanns en Folkpark, Strandparken. Båtklubben hade fest men den bokade Discjockeyn dök aldrig upp. Jag var samtidigt kompis med Jonas Åkerlund, som bodde i huset bredvid mig och Jonas tyckte att vi två tillsammans hade tillräckligt med plattor för att klara av uppdraget. Jag hade naturligtvis de flesta skivorna hemma i Stockholm men hade ändå köpt så pass mycket under sommaren, att det nog skulle räcka.
Samma Folkpark hade även live-artister då och då. Jag mins väl Steve Kekana med sin hit ”Raising My Family”.

Tillbaka i Stockholm, fanns det i början av 80-talet en rullskridsko klubb, Marbles Club, som arrangerade ett rullskridsko-disco ute på Djurgården, där jag spelade alldeles utanför Skansens Bergbana. Jag fortsatte utöka spelningarna med privata fester och liknande arrangemang, dock inte så mycket på klubbar.
Har även varit i Göteborg några gånger och spelat på lördagsklubben Club Beat, som ligger i Nefertiti, nära Universitetsområdet. Där blandas Disco och Funk till en skön dansmix.

I och med att jag samlat och sökt låtar och plattor under många år, är det speciellt kul att under en spelning kunna plocka in sådana låtar som jag vet fungerar perfekt på dansgolvet men som ändå inte tillhör de mest kända ”standard-discolåtarna”, låtar som jag tydligt ser och hör att folk kommer på sig att de hört någon gång, men inte vet vad de heter.
Ett par sådana låtar är ”Odyssey pt 2” med Johnny Harris och ”The Break” med Kat Mandu.

Några personliga favoriter: Orlando Riva Sound med ”Body To Body Boogie” och även Love Unlimited Orchestra (Barry Whites sidoprojekt) med ”High Steppin’ Hip Dressin’ Fella (You Got It Together)”, samt Ashford & Simpson med ”Bourgié Bourgié” (även inspelad av Gladys Knight, John Davis m.fl.)

Nu med den digitala tekniken, är det kul att, när tid finnes, kunna leka lite med befintliga låtar och mixa om dem som jag vill ha dem. Just nu lattjar jag lite med Karen Youngs Disco-smash ”Hot Shot”. Får se vad det blir…

Många undrar naturligtvis hur jag fick namnet ”Discoguy” ute på banan.
Det hela kom sig av att när jag en gång i forntiden skulle skapa min hemsida, då fanns det något som hette ”PASSAGEN”, som hade ett forum där man kunde skapa websidor. Detta var runt 1996/97. Man var dock begränsad till max 8 bokstäver. Jag ville egentligen döpa sidan till ”Disco-Inferno” men det blev ju för långt. Till slut valde jag Discoguy och har levt med det sedan dess.

 

Även web-sidan har levt sedan dess. Initialt var den bara skapad för att jag ville lära mig lite html kod för att se hur det funkade, därifrån har den bara växt över tiden. Jag skrev enkelt om Disco och lite favoritlåtar, sedan fick jag tag i Mel Cheren som ägde West End Records och gjorde en mindre intervju med honom, följt av en av hans gamla artister – Taana Gardner och sedan rullade det bara på så listan är nu lång med artister, DJ’s/remixers, skivbolags ägare och andra som jag intervjuat genom åren. Artister som; Gloria Gaynor, Loleatta Holloway, Jocelyn Brown, Anita Ward, Linda Clifford, Meco, Peter Brown, Candi Staton, Dimitri From Paris, Frankie Knuckles med flera. Jag var även först att intervjua Tom Moulton för webben och har varit hemma i hans lägenhet och varit med när han mixat om låtar.

Tack vare min hemsida så fick jag även frågan om jag kunde skriva en introduktion till boken DISCO av Disco Patrick & Patrick Vogt. En tung, tjock bok som visar massor av klassiska Disco skivomslag.

Ett exempel på den höga bildkvaliteten i boken.
Jag fick själv äran att skriva förordet till boken:
Låt mig då bara avsluta med tipset att gå in på länken HÄR:
så får du en riktig genomkörare i den spellista med ett blandat, inte alltid så välkänt men dansant innehåll, så får du höra en bråkdel av min skivhylla innehåller.
Tack för mig!

Photos: Peter Ortvik

Nya gamla klipp från Jan Rendle – Discon Du Gömt…

I boken Disco Night Fever dyker klubbentreprenören Jan Rendle upp på flera ställen i olika kapitel.
han stod bakom en serie lyckade Discon, som Shazam, Balders Hage, Rosamunda, Randolf, Fonteinebleu, Taurus med flera.
Jag har under tiden med bokarbetet, hunnit bli en mycket god vän och titt som tätt kommer han med nya minnen från klubbarna och de som jobbade med honom där.

Janne Rendle, i slutet av 60-talet, när han även designade egna kollektioner av skjortor och skinnkläder, som han sålde i sin boutique ”Papegojan” på regeringsgatan.  I boken finns många bilder under kapitlet ”Discomodet”.

Låt oss inleda med en korrigering. I boken tillskrivs en annan klubbentreprenör att ha drivit Discotheque Yellow Finger, vilket är felaktigt. Det var Jan Rendle som med hjälp av restaurangägaren Pepino, var den som skall tillskrivas detta. Rätt skall vara rätt!


Ovan, på Yellow Finger, ett riktigt Discoparty med radioanknytning. Här smygfångades Jan Rendle under en dans med Kersti Adams-Ray.

Så, då kan vi gå vidare och titta på de tidningsklipp som jag fick av Jan Rendle under Påskveckan.


Janne har aldrig gillat att själv stå i rampljuset. Här är en bild som är ett undantag från den regeln.

En klubb som Jan drog igång inne på restaurang Lille Köbenhavn, mitt emot NK på Hamngatan, var sommarklubben ”Papegojan”, alltså samma namn som hans klädbutik bar.

Opopoppa och dess gästartister ramlade allt som oftast in efter sändningen på sommarklubben Papegojan (och även på Shazam). Se även förstoringen nedan.

Storstjärnor som George Best kunde ofta ses inne på ”Gojan”.

Premiärinvigning av Boutique Papegojan, där Janne slagit sig ihop med sin gode vän Ola Håkansson, sångare och frontman i popgruppen Ola & The Janglers. Bland de shoppande kunde man se ABBA och andra celebriteter.

Lokaliteterna innehöll även frisör och rakstuga.

1968 hade filmen ”Bonnie & Clyde” premiär och på Jannes Disco Shazam vid St Eriksterassen, avhölls en temamaskerad, där man korade Sveriges Bonnie & Clyde. Vilka som vann, kan du se i boken.


Stor Disco-klubbtest, värd att notera…


På Södermalm öppnades ”Happy Days”, en Discopub, där bland annat Claes ”Clabbe” af Geijerstam och Björn Skifs hjälpte till bakom disken under premiärkvällen. Go-Go-prinsessan Efva Attling var också på plats med sin kollega Tord Axbom.

Krogkriget…fanns det?

Jan inklämd mellan Efva Attling och Mariette Sulin men ser inte så ledsen ut för det…


På Shazam: Bengt Palmers får en lektion i Go-Go dans av Efva Attlings kollega Anabel Rice.


Spritspionerna var på hugget och många Discom förlorade sina rättigheter på grund av vansinniga och svårefterlevda regler. Lord Nilsson var ett ställe som trots lång kamp mot myndighetsövergrepp, till slut tvingades slå igen. Andra som fick problem var Shazam och Alexandra´s.

Påskgodis: Robert Wells om ”sina” Discon/klubbar

Jag har känt Robert Wells sedan det glada 80-talet, då vi ofta samtidigt frekventerade samma Diascon i Stockholms innerstad. Härom dagen frågade Maestro Robert om några låtar o ställen han minns.. och så här blev svaret:

”Jag gillade verkligen Daily´s (Daily News Café) på 80talet. Men även Kolingens disco efter Pubkvällarna. Där blandades Earth Wind & Fire med ZZ Top´s ”Tush”, all blandning kunde dyka upp i musikväg. Bäst på den tiden var att Funken var ganska stor på de discon som jag gick på. Favoriten alla kategorier är låten ”Sweet Lucy” av och med Raoul De Sousa. Många dansgrupper hade den med i sin repertoar.” (Lyssna på den HÄR!)

Denna bild är från Bokreleasepartyt på Wallmans Salonger.

Minns du dessa Disco-tjejer? – Dansanta låtar

Discomusiken har sett många välsjungande tjejer, som tangerat allt från soul, gospel, funk och pop.
De mest kända behöver ingen närmare presentation men i mitt minne har detdykt upp ett par inte så välkända namn, som absolut inte får glömmas bort (visst…det finns många fler…). Anledningen är delvis att jag för skojs skull börjat spela gamla mixtapes i äkta kassettformat (har över 800 sådana).
I veckan fastnade jag speciellt gör dessa damer:

Ullanda McCullough med låten ”Rock Me” som du kan lyssna på HÄR.

Janice McClain med ”Janice McClain – Smack Dab In The Middle” som du kan höra HÄR.
(Hör du lite likhet med ”I´m Every Woman”..?)

Innan Discon kom, fanns släpptes en höjdare redan 1972 med funkiga Lynn Collins: ”Think (About It) Lyssna HÄR.

Låt os inte glömma bort Candi Staton, som innan hon ramlade in i religiösa grubblerier, hann med flera sköna dansgolvshits, bland annat den oförglömliga ”Young Hearts Run Free” som du kan höra HÄR.

Randy Crawfords största insats för dansgolven, var tillsammans med jazzfunkgruppen The Crusaders. Lyssna på deras klasiker ”Street Life” HÄR.

Hoppas något av detta föll dig på den så kallade läppen…mer kommer.

Soul Train Stockholm Black Cruise – Mycket dans för pengarna

The Party Is ON!!!

Lördag 9 mars 2019 fylldes Birka Cruise-terminalen av ett stort antal Discosugna mogna ”ungdomar”. Discoklubben Soul Train Stockholm hade lockat fullt hus till sin ”Black Party Cruise”, där då klädkoden naturligtvis var svart med accessoarer.

DJ Snurre med dansanta Marie Johansson.

I terminalens discobås regerade Dj Snurre med kollegan och drog upp stämning och förväntningar till röd nivå.
Väl ombord trakterades vi av dubbla discon ända fram tills att fötterna gick i baklås vid 04-tiden men efter en kortare återhämtning och en morgondusch, var musiken åter igång uppe på våning 10, ända fram tills vi tvingades av fartyget som utan att vi märkt det, åter lagt till vid Stadsgårdskajen.

Vårt stora tack till arrangörerna och alla de gäster som förgyllde tillvaron för varandra. Följ med runt via bildgalleriet nedan.
Skepp o Hoj! Båten Upp!!!
Uppladdning med Marie J och Tiina K.

Dokumentatörerna Lenne ”Stensäker” Stenberg och Clas ”Mission Possible” Lindstål.


Anders Müller tog ett steg uppåt och hamnade i Lelles fotosektor.

Boksignering på gång…
Bokens Layoutare, Anders Grawin var också på plats.
Stamhörnan med bl.a Klubb Septembers Janne Harling.
Inget ösregn, bara öööös…
hetare väderlek än bara 3 degrees…
René på G.
Rovdjuret Lelle Lejon spanar efter nästa ”offer”…
DJ Müller sken ikapp med solen.
DJ Snurre, alias Lars Wimmer är naturligtvis med i boken.
Någon hade Rock i sinnet…
I selfie-elitens distala hörn fann vi dessa bildlika fejs.
Från originalklubben Collade, Maria, tjejen som hade full koll på allt och alla.
Grattis, du har just köpt ett odödligt litterärt mästerverk…
Tjejerna från Radio Bohuslän gjorde intervju med Ortvik och Grawin. Mer promo på västkusten…
Det sa bara ”klick”…
René tackar för denna gång…
…och Anders Müller drar igång sista låten, ”Think” med Aretha Franklin.
Sista chansen, nu går sista exemplaret…tack Benny.

Igår: Smygpremiär för filmen STUDIO 54 – The Documentary

Igår kväll hade vi nöjet att bli inbjudna av vår gode vän Stefan Bori´c till den smygpremiär han fått två extra biljetter till fån AMEX.
Dokumentären om Studio 54 lämnar inget övrigt att önska. Man får sig till livs hela historien om grundarna Steve Rebell och Ian Schrager och hur de byggde upp ett succéimperium, som de sedan själva raserade genom…ja det får du själv se i filmen… för det gör du väl?
Här kommer några relevanta bilder, både från evenemanget och från Studio 54´s storhetstid (credit Getty Images).

PS I min bok berättar jag själv om mitt besök på Studio 54 vid Halloween -78.
Där finns även bilder från den lilla kamera jag lyckades smuggla in…

Filmpostern på biograf Skandia.

På plats var även Haide Westring, tidigare dörrvaktsikon på Café Opera mellan åren 1982 och -94.

Den här tjejen blev glad efter att ha vunnit ett signerat ex av boken Disco Night Fever, då hon råkat välja plats 54 i salongen. Tänk vad vi är påhittiga…”Ti-hii…”

Studio 54´s grundare och ägare, Ian och Steve.


Diana Ross dansar loss.

Studio 54, nyår 1979.

Underskatta inte Bibliotekens kraft

När Biblioteken tar in en bok, kan det i många fall betyda ökade försäljningssiffror och ökad spridning av kännedomen om boken ifråga.
Så när mitt bokförlag, Stevali Fakta AB, häromdagen fick ett blad ur BTJ´s (Bibliotekstjänst) kommande tidning som går ut till alla landets ”Bibblor”, var det spännande att se hur de mottagit Disco Night Fever, eftersom Btj själva väljer ut vilka böcker de vill tipsa om.

Så glada vi alla blev när vi kunde konstatera att recensionen var mycket positiv och perfekt beskrivande av boken och dess innehåll. En bra start, förutom alla fina ord som ständigt ramlar in på Facebook och via e-post.

Här kan du se Btj´s recension i sin helhet: